If you can dream it, you can do it! -W. Disney

Vad har jag egentligen gett mig in på? Jag kommer aldrig klara det här. Jag är ingen ledartyp. Eller är jag det?

Tusen tankar snurrar runt i huvudet idag. Jag sitter just nu på båten på väg till mitt nya hem. Det känns så konstigt att säga så. Det känns som om jag bara ska på semester men att jag snart ska hem och sova i min säng och bo där igen. Det har vart en och en halv vecka med intensivt umgänge med familj, vänner, packande och förberedande inför den här dagen. Den här veckan. Det nya kapitlet i mitt liv. Gotland.

Jag har länge funderat över om jag ska vara ungdomsledare lite mer än ett år. I somras bestämde jag mig nästan men jag hann fega ur och välja en bekvämare väg men i höst då bestämde jag mig tillslut och här sitter jag nu och vet inte riktigt vad jag gett mig in på. Panikslagen och supertaggad på samma gång! Helt övertygad om att Gud kommer leda mig och ber bara att jag ska lägga allt i hans händer och låta mig själv bli ledd.

Allting är som uppgjort, det går som på räls. Jag fick 100 % tjänst, boende hittade en bil jag bara väntar på bakslaget. Det är som att jag går och är beredd på det stora raset hela tiden. Som när man inte vill springa först för man vill inte få den stora smällen av att springa in i något, hellre springa ett halvt steg bakom någon och invänta slaget och liksom inte ramla pladask bakåt utan kunna hejda det lite så att jag kanske bara faller ner på knä eller rumpa. Men jag vet inte om det är så jag ska göra. Ibland vill jag bara snöra på mig skorna och ge järnet och lite till 150 % ända in i kaklet. Frågan är bara om det är så jag ska göra. Jag kanske ska avvakta lite, få lite avstånd, titta mig omkring. Ge det lite tid. 

Jeremia 29:11